BIOGRAFI
En svensk robot föds inte. Inte heller kläcks den.
Ödlor, barn och kalvar är först del av helheter som exempelvis ägg, mammor eller kor. Men bara en liten stund senare kan de vara egna varelser, med födelsedagar och darriga ben. Omvandlingen från att leva i symbios till individ går förhållandevis snabbt.
Man kan istället anta att roboten byggs och sammansätts på samma sätt som elvispar, godståg eller andra maskiner. Att en komponent planenligt sätts till en annan tills konstruktören tillslut kan ta ett steg tillbaka och utbrista:
- Skåda min vackra skapelse: Det är en motorsåg!
Men inte heller detta sammanfattar den svenska robotens tillblivelse.
Det är flödet, själva strömmen av information och partiklar som ger upphov till robotens väsen. Den uppstår som en slumpmässig nödvändighet ur en aldrig sinande flod av ettor, nollor och bokstäver. Varje ny komponent som tillsätts gör det på egen hand. Nya beståndsdelar promenerar fram eller faller ner likt Tetrisbitar. Varje del är en berättelse som har mer att ge, en liten beskrivning som byter stil och söker nya vänner. På ett dåligt upplyst digitalt verkstadsgolv monteras delarna godtyckligt på varandra. Och sakta uppstår en konstruktion av text och bild.
Roboten växer och samlar på sig fler delar: historier, åsikter och ämnen som sakta förändras när de kommer i kontakt med roboten. De blir till deg, formbara och böjliga. Delarna kletas fast, emellanåt måste de tryckas dit med kraft och ibland liksom bara glider de på plats, helt obemärkta.
Mönster och regler uppstår efter hand, en associationsstruktur tar form och logiken gör ett ovälkommet besök. Siffran tre marscherar fram och intar en framträdande plats. Varje komponent får bara bindas till tre andra, varken mer eller mindre. Tre huvudämnen ger sig tillkänna: Våld, makt och manipulation. Ämnen som aldrig blir omoderna och som har en oförskämd förmåga nästla sig in. Roboten betraktar dem och sammanfogar dem, försöker att göra kaotiska och oförenliga händelser till egna fristående narrativ. Den blir en av samtidens många speglar, den kritiserar, vrider och vänder och suckar.
Den svenska roboten kommer fortsätta utvecklas, än är den bara en liten valp. Samtidigt så börjar den falla sönder och ömsa skinn, bitar av texterna försvinner, suddas ut, samtidigt som andra klarnar. Som alla maskiner hakar den upp sig, skivorna rispas och hoppar till, kugghjulen nöts.
-
