DET VÅRAS FÖR VÄRLDSHISTORIEN DEL 1
Fingrarna smattrar mot plastomslagen när han för handen längs med raden av DVD-filmer. Handens ägare stannar upp och tar ut en film på måfå. När han märker att han kommit till avdelningen för filmer med Mel Brooks förvrids han ansikte i ogillande, det långa vita håret som krullat sig ordentligt över tinningarna guppar till när han bestämt återställer plastförpackningen i hyllan. När han når fram till kassan, tar han av sig en av sina parfymerade handskar och pekar på en förpackning med konfekt. Den unga expediten förklarar det gällande transaktionssystemet och kung Ludvig XVI stövlar förnärmad ut ur boutiquen. Det är andra tider nu, pöbeln bryr sig inte längre om vad han har att säga, de lyder inte, de lyssnar inte. Han känner sig som en gammal fossil, eller som många sagt till honom under åren: Att hans sort är utdöd, att han är den enda levande vidundret som är kvar. Det är de små och kvickare som överlever nu, det var de smarta asätarna tog över efter de ståtliga bestarna. Visst vet Ludvig att bilan hänger över honom, att han inte går säker.
När han svänger sitt stövelbeklädda ben runt ett gathörn så står de där, uniformerade i vitt, grått och blått, en hel samling upprorsmakare, doktorer och garderobiärer. När han försiktigt rättar till maggördeln och backar bakåt får de syn på honom. Gapar och skriker, ficklampor som flackar. Han tar till flykt, genom stadens gränder. Mot honom slår nattens grenar, lyktstolparnas stammar radar upp sig i hans väg och en skog av hus och parkbänkar gömmer honom. Han kan pusta ut snart, en dörr med inskriptionen ”Slutet” öppnar sig och han försvinner in i mörkret.
-
