VAPENMAGASIN
Droppar bildas på hans nacke, från att först ha varit ett tunt lager fukt, skapar ytspänningen små pärlor av svett som sakta rinner ner mot marken under lövträden. Mannen och hans följeslagare Carl rör sig sakta genom landskapet med växlande ängsmark och skogspartier. På avstånd ser den hur de stretar vidare genom terrängen som är tyst och stilla i den fuktiga brittiska sommarmorgonen, endast åtföljda av någon enstaka svanslös rödräv. Den ser hur mannen fortsätter att gå sin egen väg, en mänsklig ö mot det vidsträckta gröna havet som fläkt ut sig omkring honom. Den stumme Carl slår hårt mot ryggkotorna under promenaden. I vanliga fall skulle Carl ha fått ett kvinnonamn, något med en sexuellt laddning som för tankarna till porrtidningar och ouppnåeliga potentiella flickvänner. Men nu kallade mannen honom helt enkelt för Carl, dels för att han egentligen heter Carl Gustaf och för att han passar så bra ihop med amerikanarnas Charlie.
Mannen stannar plötsligt vid en liten å, lyfter ner Carl från axlarna. Han smeker honom ömt, över de olika skårorna och risporna, bucklorna och skavankerna. Carl har blivit gammal, tyst sedan många år, all ammunition är slut. Ända sedan kriget har de bott tillsammans, tagit hand om varandra och hållit glöden vid liv. De har haft så många planer och idéer. De skulle åka ut och resa, de skulle uppleva storslagna byggnader, kungliga slott och folkmyllrande torg. Men som vanligt var det bara tomt prat och helt plötsligt stod de där, åldrade veteraner utan någon gnista och utan någon vrede.
Mannen greppar Carl med båda händerna och knuffar ner honom i vattenbrynet, ger honom ytterligare en knuff och ser hur han försvinner ner i det mörka vattnet.
-
